(Ett sent, men ack så läsvärt referat av mästerskribenten, Linus Johansson. Håll tillgodo!)
… gjordes inte av
Wanderydz, men han visade prov på formidabel spelförståelse och visade att han
inte bara kan briljera med superb teknik och bollkontroll, utan även slå
avgörande passningar. Vilket tillfälle han valde att visa detta på, nämligen i
årets hetaste derby då Kungsbacka IBK stod för motståndet i Lindälvshallen
denna fredagskväll. Hela kvällen kantades av klassiska inslag, t.ex. att
domarteamet bestod av Larry Herbertzon ackompanjerad av sonen Tobias samt att
motståndet innehöll en del gamla Varla bekantingar. Det var upplagt för en
festlig tillställning, både på läktare samt på planen, och publiken bjöds på en
oväntat jämn match! Dagens trupp innehöll till slut två femmor, efter ett par
sena avhopp, ledda av coach Anton Herrmann som senare fick assistans av Adam
Davidsson på bänken. Varla gick ut på planen med 7 raka segrar i ryggen och
stabil serieledning med Kungsbacka jagandes på en andraplacering innan matchen.
Snacket i omklädningsrummet innan start leddes till att motståndet var taggade
till tänderna inför drabbningen och vi hittade inte riktigt den rätta
inställningen inför matchstart, något vi haft svårt för de senaste matcherna.
Möjligtvis så att inledningen lyft oss lite väl högt upp på vår piedestal? Det
fanns dock bara en sak som gällde inför matchen och det var en seger.
Dagens uppställning var följande:
Johan (m)
Max-Ribbing Jr Blomman – Ewelind – Wanderydz
Kricka-Christopher Linus – Ribbing – Hansen
Period 1:
Innan matchen var vi
inställda på att detta kunde bli en ganska fysisk drabbning med mycket slag och
lite fulspel, precis allt ett derby skall innehålla. 01:33 in i perioden hade
Blomman visat vägen och placerat in ledningsmålet för Varla, assisterad av Max.
Forwardsplatsen såg ut att vara Blommans melodi, tills han proklamerade att det
är sinnessjukt jobbigt att spela forward. 2-0 kom 04:31 då undertecknad bröt en
passning från gamle Varla spelaren Gunneklint och skickade in bollen i mål.
Gunneklint fick senare revansch på sin misslyckade passning då han från
mittplan skickade in ett dragskott som styrdes in från täckande spelares fötter
framför eget mål. Då stod klockan på 06:06. Cirka tre minuter senare åker
Ewelind på en tveksam utvisning pga felaktigt avstånd. Domarteamet var oense om
vilket håll frislaget skulle slås och mitt i ett byte så får Ewelind bollen på
sig då en Kungsbacka spelare sätter igång spelet. Boxplayet spelades av galant
utan några större farligheter och nu kunde Ewelinds show börja. 13:59 rakade
han in sitt första av fem mål för kvällen, alldeles på egen hand. Reduceringen
till 2-3 kom dock på straff, återigen för hemmalaget märkligt dömd. Wiklund
slår alldeles för hårt med klubban för att stoppa en kontring, åker helt
rättvist på en tvåa i skamvrån, men det dömdes även straff för bortalaget,
trots att det till synes inte var ett solklart friläge. Straffen resulterade i
reduceringen och avslutade målskyttet för första perioden.
Period 2:
I paus var vi
väldigt tydliga med att vi måste gå in tuffare i närkamperna och slå enklare
passningar för att komma in i spelet. Varje närkamp slutade med att vi var tvåa
på bollen och det såg väldigt lojt ut från vår sida generellt sett. Andra
perioden bestod av mycket Hawaiispel, något som gynnade bortalaget. Kungsbacka
hade övertaget sett till hela perioden och lyckades förvalta detta 10:54 in i
perioden genom att kvittera till 3-3. Vi hade oerhört svårt att få till något
strukturerat spel och vi kom knappt till några anmärkningsvärda avslut. Då kom
chansen till oss 14:40 in i perioden då mina extrakilon visade sig komma väl
till hands när en Kungsbackaspelare satsar allt mot mig vid sargen, springer in
i en välgödd Linus och faller själv över sargen. Två minuter för hårt spel och
powerplay för Varla. Vi rullar boll bra i PP, men siktet var inte rätt inställt
på skotten, istället väntade PP-femman ut utvisningen och sex sekunder efter
att de blivit fulltaliga visade Wanderydz prov på sin passningsförmåga. Från
högerskytt position drar han en genomskärare till Ewelind som blixtsnabbt
skickar iväg en handledare, otagbart för målvakten, och hans andra mål, 4-3 på
jumbotronen, var ett faktum. 18:21 stod klockan på när det blev ännu en
möjlighet att öka på ledningen i spel 5 mot 4. Under den tid vi spelade PP i
slutet hann vi inte med att göra något mål, trots att vi skapade en del
chanser. Vi hade dock 21 sekunder powerplay spel på oss i början av tredje att
smaska in ännu ett mål. Perioden slutade med siffrorna 4-3 till Varla, trots
ett smärre spelövertag för motståndarna.
Period 3:
Ett snabbt
konstaterande från kapten Ewelind var att vi spelade riktigt uselt, vilket han
hade helt rätt i. Vi föll ner i deras tempo och hade osedvanligt svårt att få
tag i deras uppspel som ständigt gick genom Gunneklint. Nu var det bara en sak
som gällde och det var att avsluta denna matchen med vinst. Vi gick ut och
startade med spel 5 mot 4 och återigen så väntade vi ut deras utvisning då det
hann gå tre sekunder från att de var fulltaliga innan Wanderydz galant serverade
Ewelind till hans tredje fullträff. Från högra hörnet sett från vår sida håller
Wanderydz bollen, samtidigt som Ewelind tar en löpning in i slottet och helt
omarkerad kan sätta dit bollen i nätmaskorna. 5-3 stod det helt plötsligt och
vi fick lite andrum. Ewelind var inte nöjd med detta, utan 03:05 in i perioden
stod han återigen i centrum då han satte dit 6-3, denna gång serverad av
Blomman, som nu återvänt till sin backposition. Glädjen var dock intensiv men
kort innan Kungsbacka, 04:14, kontrade in reduceringen till 4-6, då vi slarvat
i anfallszon och missade helt att stöta med backarna för att återerövra bollen.
Så såg det ut under större delen av matchen, vi fann inga direkta uppspel och
hade oerhört svårt att hålla bollen i anfallszon. Vid detta skede tog
Kungsbacka time-out, då de kände vittring. Det blev stiltje efter detta och vi
hann med att avverka ett boxplay snyggt, efter att Wanderydz suttit och vilat i
två minuter för slag. 12:36 hann klockan slå då vi fick ännu ett PP. Det tog
endast två sekunder innan Ewelind satt dit 7-4 direkt på frislaget och vilken
variant dessutom! Den var så enkel att vi som var lite mer åldersstigna hade
glömt den från våra dagar på innebandyskolan och alla Citrus open turneringar
vi deltagit på. Assisten stod Max för och han visade prov på att även han kunde
spela forward, då han bytt position med Blomman. Slutsiffrorna skrevs till slut
till 8-4 för Varla och 8:e raka segern var i hamn.
Serieledningen var utökad. Detta trots ganska dåligt spel från vår sida,
men en styrka är att vi lyckas vinna till slut. Johan gjorde en hel del
kvalificerade räddningar som räddade oss många gånger. Det lite sämre spelet
kan till del förklaras i att vi allt som oftast ställer upp med femmor som inte
spelat ihop och att vi förstärker med killar från juniorleden. Ändå är det
glädjande att gå till jul/nyårsuppehåll obesegrade och med ledning i serien. En
tuff uppgift väntar oss därefter, då vi nu är det laget som alla vill slå efter
vår forcering i första halvan av serien.
Dagens glädjeämnen:
Vi
vinner matchen trots att vårt spel inte levde upp till förväntningarna. En bra
lägstanivå ändå.
Ewelind
gör fem mål, enough said.
Vi hade
nog publikrekord för B-laget, imponerande!
Herrmann
och Adam pushade på laget bra när det behövde och gjorde även rätt ändringar i
tredje som löste upp vårt tillknäppta spel. Vi verkar ha fullt av framtida
storcoacher i truppen.
Matchens lirare (på förfrågan så utser jag på
eget bevåg):
Marcus Ewelind – Kaptenen
som funnit sin älskade klubbmodell gör 5 mål i matchen, det är tjänstefel att
inte ge honom utmärkelsen. Börjar vi se en utmanare till Vildin som skyttekung
i truppen, Vildin som själv på diverse forum och gästböcker börjat visa upp
storhetsvansinne och Justin Bieber tendenser… Vi får se till våren när alla
serier är lagda till historien.
Nu är det uppehåll
till den 11 januari, då Frillesås/Åsa IF står för motståndet nere i
Frillesåshallen.
Årets mål ja, det gjorde jag med 16 sekunder
kvar av matchen då jag bryter passning från deras siste man, drar en
”enhandsdragning” och tunnlar honom innan jag placerar in bollen i högra
krysset. Detta resulterade i beröm, två gånger(!), från domare Larry
Herbertzon. Jag somnade gott den kvällen.
Det
får vi avsluta detta året med…
//Linus